Hur var det att arbeta i en pappersmassefabrik innan moderna verktyg och datastyrda processer tog över? Innan det gamla rensats ut? Då smutsen och de hårda arbetsvillkoren fortfarande var en verklighet för de som arbetade där. Vad sa man till varandra i den bullriga miljön? Hur rörde man sig? Vilka ord och uttryck dröjer sig kvar i minnet? Kommer kroppen fortfarande ihåg?

Det är frågor som undersökts i arbetet tillsammans med människor som tidigare arbetat i fabriken. En grupp som ofta lagt hela sitt yrkesliv vid samma maskin. Stolta över vad de bidragit med till samhället. I dessa möten har vi samlat rörelser som kroppen minns, ord och uttryck som användes, berättelser från en annan tid.

Om detta vill vi berätta – i konst, musik, dans och film förmedla en känsla av hur det var en gång. Sedan starten under Kulturhuvudstadsåret 2014 har det resulterat i publika aktiviteter som en dansopera, ljusinstallation, film, text och en föreställning i Orrvikens danspalats.

”Inge blånagla, oklädd idag”. Så sa man. För en riktig arbetare var int nån vekling, han had´ blånagla. Oavsett om han arbetade i koken eller om hon vek tvätt i den heta badavdelningen. Ett ordbruk präglat av knapphet då den bullriga miljön inte gav plats för långa utläggningar under arbetets gång.

Sedan 2020 har Blånagla ARTfest etablerats där konstnärer som på olika sätt förhåller sig till platsen; dansbanan, bruksorten Husum, arbete, skogen och trä som material, bjuds in att medverka med konst, musik, dans och performance.